Hej!

Jag är inte så intresserad av läsare Som av att få uttrycka mig.

Faktum är att jag är så trött på människor och deras svek så jag kräks.

Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna lita på någon igen.

Jag försöker att säga positiva saker och visa min omgivning det de behöver se, nämligen att jag gör något possitivt.

det gör dem glada och de slipper känna hopplöshet över att inte kunna göra mig frisk.

men det var länge sedan någon frågade hur jag har det, eller ville komma på en fika.

Jag minns inte längre hur det kändes att inte ha extremt ont, faktum är att skulle jag vakna utan smärta skulle jag förutsätta att jag var död.

Just för tillfället håller många av de i min släkt och de få vänner jag har kvar på med projekt bara uppmuntra till det som är possitivt.

Som att jag nu då ska lära mig hur jag ska bete mig i min smärta.

I denna märkliga lek får man inte berätta för mycket hur man mår, alltså min vardag.

man ska bara berätta om det som går bra och är possitivt i deras ögon.

man ska inte tala om djupa saker som ensamhet eller liknande, då får de dåligt samvete och det vill de inte.

Såklart vill inte jag det heller, men ibland kan jag inte hålla truten.

Skriver jag något på FB om att jag har det jobbigt kommer små gulliga hjärtan på rad.

Som ett hån.

För ingen kommer hit, ingen ringer.

De som ringer pratar på, hela samtalet om sig själva, en del känner sig tvingade att fråga hur det är men ingen vill höra svaret så man blir avbruten och strax därefter är samtalet över.

Att min trötta hjärna redan efter fem minuters pladdrande om deras upplevelser och inköp knappt orkar ta in och sortera mer information är av underordnad vikt.

Kanske orkade jag det förut, kanske är det så det alltid varit men att jag först nu ser det?

Jag vet inte så noga, det lutar åt det senare.

De flesta i min släkt känner mig inte alls.

De har för länge sedan beslutat sig för vem jag är och hurdan jag är, därefter blir jag behandlad.

det spelar ingen roll vad jag säger eller gör, det som hörs är ändå det som bekräftar den förutfattade meningen.

inget jag säger eller gör är något att möta med respekt eller beundran. 

De vet bäst om allt, så varför berätta något alls?

Jag skriver här för att psykisk misshandel från FK och läkare genom åren har lämnat mig med djupa sår som aldrig läker.

Man får lära sig att leva med det på något vis, att man skulle vara lat och dålig som människa för att man är sjuk.

Äntligen är jag "sjukpensionär" och får vila mig nu.

men jag upplever stress och stor ängslan att tryggheten ska dras undan igen och det enda som håller mig uppe ska ryckas ifrån mig och min familj.

Försvinner det erkännandet så försvinner min enda väg till träning och terapi.

båda uppbyggda av mig för att passa mig, för att mina muskler inte ska förtvina helt.

Tyvärr är det så att en del människor då får för sig att man visst kan arbeta.

De skulle testa att leva mitt liv, det är inte så lätt som det kan verka.

av den långa lista av fibrosymptom som finns, är där inte mycket som jag inte upplever, varje dag eller återkommande i intervall.

Det är ett ständigt avvägande till vad energin ska läggas på och hur på bästa sätt.

Jag orkar inte ta hänsyn till om andra blir trampade på tårna längre.

Jag har försökt att beskriva hur illa det är, ändå förstår inte folk att det är svårt för mig att komma till dem.

De blir förvånade när jag behöver rullstol om jag ska någonstans som kräver mycket gående ex. 

De kan inte förstå skillnaden mellan att trampa en stund på en spinnrock och att hålla hela kroppsaparaten igång som vid promenader ex.

man ska vara possitiv till träning säger alla...

men träning gör mig mycket sjuk.

min träning, på mitt sätt stärker mig.

den kommer jag även att tala om senare Säkerligen.

Inte alla med fibro klarar träning så bra.

det är inte bara en tröskel vi ska över sedan går det lättare, för en del är det så ja, för andra inte tyvärr.

faktum är att så mycket som folk vill att man ska göra när man blir sjuk, gör en ännu sjukare, av stressen!

så många har en åsikt, det hade jag med förr...

Jag hade fel!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Massor att göra, roliga saker. då skrumpnar kroppen ihop till ett russin med kramp. men vissa saker har blivit sagda idag som borde skett för länge sedan!   ...

räcker inte till, försöker långt över min förmåga just nu. såg på en idiot från fp igår som vill ha kvar den bortre gränsen På sjukskrivning Det som att FK inte nästan redan förstört livet för en. nu när man äntligen får vila så vill en del tyd...

Vaken med sprängvärk i kroppen, förkyld. förr minskade värken vid förkylning, nu...är det tydligen tvärtom. att fingrarna gör ont beror på stickningen (för roligt). Det är så jäkla svårt att förklara för folk att jag vet verkligen inte vad elle...

Kan inte sova, hungrig. vill verkligen inte äta mitt i natten men ibland måste jag. hur ska man hålla vettig vikt om man käkar på nätterna? räcker det inte med att fibron i sig gör så man sväller upp som jag vet inte vad? Detta matchar dåligt...

Men inget kommer bli gjort idag heller. Huvudet dånar och fötter och nervsmärtor i ryggen. armarna smärtar efter stickningen ännu. Ska ändå försöka lite idag. Eller spinna lite. något jag faktiskt blivit ganska bra på och är stolt över! I med...