Vissa människor älskar att tala om för andra att om de bara vill så klarar de.

Att om de bara sätter realistiska mål så orkar man kämpa.

Bara man vill så kan man.

Så fungerar inte livet för alla tyvärr.

Jag skulle så gärna vilja att det var så enkelt.

Det är ungefär lika smart som att säga att alla cancerpatienter blir friska av samma medicin eller behandling.

En del människor är inte ett dugg intresserade av att leva sina liv målstyrt.

en del människor är ex utbrända efter ett helt liv av detta tänk.

en del människor blir faktiskt sjuka av att ha mål.

vad säger den deprimerade då han får höra att han är en förlorare utan driv och vilja då han är sjuk?

kan det vara så att det inte är viktigt att vinna för alla?

kan det vara så att de som är sjuka bara har olika vägar att hantera sin sjukdom?

kanske är det bara ytterligare ett sätt att döma och sortera in människor i fack för att man själv inte klarar av att hantera en gråzon?

Ibland önskar jag att en del skulle få leva med fibromyalgi några veckor utan att veta att det fanns en ände på smärtan och utmattningen.

under hela den tiden skulle de få möta människors dömande och förutfattade meningar, misstro och ren mobbing.

varje dag.

samtidigt som utbrändheten, sömnlösheten och depressionen som följer då ditt liv slagits i spillror äter upp allt ditt närminne och hindrar dig i din vardag.

det ät så elakt och mörkt att tänka så men jag är så förbannat trött på att jag som sjuk ska behöva ens bli bemött på detta vis. Att jag ska behöva ursäkter andra människors jävla brist på empati och insikt.

satans skitdag!